En välbehövlig ledighet väntar för de allra flesta, en ledighet som i många fall kommer innebära en massa mat, familjetid och förhoppningsvis lite vårkänsla.
Själv polerar jag kvasten – en piasava 2000 som förhoppningsvis håller för resan till Blåkulla även i år. Kaffehurran är utbytt mot termos – hatar verkligen kallt kaffe, Katten nyborstad och flightplan är inlämnad.
Jag vet många som tycker att äntligen flyger alla dessa häxor världens väg – måtte de stanna kvar på Blåkulla för evigt. Att vara en besvärlig kärring som ifrågasätter och tycker för mycket får ibland (mer ofta än sällan) reaktionen från vissa att man är en bitch eller just en häxa…..
Jag funderar ibland över vad det är som är så provocerande med att man som kvinna tar plats, varför vissa män men även kvinnor blir så oerhört arga och upprörda över att man vågar vara annat än lagom.
Att mötas av härskartekniker med klappar på huvudet, och lätt överseende kommentarer som lilla gumman, vad vet du om det?, att bli ignorerad i ett samtal, eller få höra du som är så ung ……. Jag tror de flesta av oss har mött dessa personer i vår yrkesroll, i privatlivet och inom politiken.
Jag har några exempel ur mitt liv,
Jag älskar och går ofta i höga klackar.
“-Oj, vilka höga klackar! – hur höga är dom?”
“- Ja, de är nog ganska höga, 16 cm”
“- Aha, är höjden på klackarna indikation på ditt IQ då?, hö hö hö”
“- Absolut,!! Jag ser förresten att du är plattfotad…..”
Bakom ryggen när jag går därifrån – (jävla häxa…)
Klapp på axeln som följs av följande konversation….
“- Hej, lilla tjejen har du något vettigt att säga idag?…”
“- Absolut, lilla gubben för om vettigt är kriteriet så misstänker jag att du tänker vara tyst va?”
Mummel i mungipan -(sån jävla bitch…..)
Detta är ett axplock av vad man kan stöta på – jag är tillräckligt gammal för att ha en ryggmärgs reflex att ofta ge svar på tal, men ibland blir även jag svarslös, sårad och förbannad. Trots det skulle jag aldrig någonsin välja en annan väg att gå, jag vågar ta plats, vara obekväm och ganska kaxig.
Att våga ta plats, tycka och vara sig själv är allas rättighet. Att låta strukturer, kulturer eller andra människor definiera vem du ska vara, hur du ska vara eller vad du ska säga eller tycka och tänka hör inte hemma i något samhälle.
Vi måste våga stå upp för oss själva, lyfta varandra och lyssna om vi någonsin ska kunna säga att samhället är öppet och tillgängligt för alla. Det är också det samhället jag vill lämna över till mina barn och barnbarn.
Därför engagerar jag mig, är obekväm, tycker ofta, mycket och högljutt – det är också därför jag putsar kvasten, kokar kaffet och flyger med mina medsystrar till Blåkulla för ensam är inte stark men tillsammans kommer vi häxor och bitchar förändra världen 😉
Glad Påsk
